Otroligt glad!!
Ja måste bara få säga ännu en gång hur otroligt trevligt jag hade det i helgen..!
Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är en otroligt häftig känsla jag känner!
Bara längtan innan vi skulle åka, att få känna en otrolig lycka över att man ska få åka iväg - själv.
När jag skriver det här så menar jag inte att jag inte vill ha med mig min älskade sambo. Tvärtom.
Jag frågade hon om flera gånger om inte han skulle följa med ändå. Men han ville inte.
Jag kände mig så otroligt vuxen och stor. Som kunde ta bilen själv och åka ner till Uppsala.
Jag körde själv ner (med Amanda som co-driver). Och jag känner en sån himla häftig känsla.
Jag gjorde det på egen hand.
Jag har inte riktigt känt att jag skulle klara av såna saker. Att åka iväg så där.
Men jag kände mig trygg i att åka iväg.
Jag hittade (nästan) själv till Uppsala.
Ringde bara o kontrollerade med J vart jag skulle svänga in, om det var norra eller södra infarten.
Men sen klarade jag mig själv.
Iiiih!!
JAG KLARAR MIG SJÄLV!
O min fina Linn.. Som jag har saknat dig..!
Du är liksom den jag kunde komma till, vare sig jag var uppsminkad eller svettig.
Vare sig ni var påklädd eller inte när jag dök upp (Tihi).
Man fick bara se till att knacka innan och vänta nån sekund innan man öppnade dörren
(som för övrigt ofta var olåst).
(som för övrigt ofta var olåst).
Du och jag förstår varandra, vi behöver inte säga mycket för att vi ska förstå vad den andra pratar om.
Jag är så otroligt lyckligt lottad att jag fått äran att lära känna dig. (Tack Daniel!!)
Du är min finaste vän och det känns så otroligt tomt när du nu flyttat till Uppsala.
Jag saknar dig så..! (Ärligt talat så har mina ögon tårats nu när jag skriver detta)
Jag är så ofattbart lycklig över att du finns!
Du är min bästa vän i vått och torrt (och gudmor till mitt framtida barn) ;)
Men tack vare att du flyttat så har jag även fått lära känna en ny vän. En riktigt go Amanda.
En jämnårig Kramforstjej som man nästan aldrig kunnat tro att hon är från Kramfors.
Hon har lika mycket koll på Louis Vuitton som jag har på bakning (aja nästan iaf).
Jag som i början kunde känna att
Yes! En brud från skogen! Nån som kanske är som mig!
Yes! En brud från skogen! Nån som kanske är som mig!
Ja till viss del stämmer det.
Traditioner är lika viktigt som mat för dagen.
Jag börjar lära känna henne mer och mer.
Så listan kommer bli längre ju mer vi lär känna varann!
Vi ska förövrigt gröpa ur pumpor och baka muffins nästa vecka. Det ska bli såå otroligt roligt!
Och efter helgen i Uppsala/Stockholm så känner jag bara: Järngänget. De e vi!! :)
Jag har haft så himla roligt i Uppsala!
Är man som jag, och aldrig riktigt haft en vän att växa upp med.
Då blir man otroligt lycklig när nån ringer och frågar "Ska du hänga med ut på en promenad?"
Då blir man otroligt lycklig när nån ringer och frågar "Ska du hänga med ut på en promenad?"
Jag har många gånger undrat.
Hur det kommer sig att jag blev den, som inte har någon "bästa vän".
Jag hade en vän en gång. Som bodde i skogen, som jag.
Men hon svek mig, och sen dess har jag aldrig haft någon "bästa vän".
Jag kanske svikit många också. Vad vet jag. Jag kanske gjort fel.
Men en bästa vän för mig, den kan man ringa till när man känner för det, och egentligen inte vilja någonting. Bara höra rösten och få låtsas att personen inte är så långt bort som den egentligen är.
Utan att känna sig pinsam som ringer om ingenting alls.
Mina fina <3
Nu blev det ett långt inlägg. Batteriet håller på att ta slut..
Dags att sova!
//Em
